det gick åt helsingfors!

Om nån undrar så gick tävlandet i dag käpprätt åt skogen,Oskar var underbart olydig och odräglig,ville absolut inget alls förutom att göra tvärtemot vad den svettigare och svettigare matten ville.Drog naturligtvis första startnummer och hann inte värma upp killen som behöver en mils uppvärmning.
Dagens glädjeämne  och behållning var att killen låg platsen sen tog det roliga slut,........VI BLEV ABSOLUT SIST.
Men vi tar nya tag och går ut i morgon med helt nya förväntningar vad resultatet av de blir får ni faktiskt vänta på.
Efter tävlingen i dag åkte jag och Maria och la två LÅÅnga spår i grimetonskogen åt Oskar och Rosso,Faktiskt så gick Oskar kanonbra ,kanske han hade lite dåligt samvete,Han kom tillockmed till mig och gav mig pinnarna.
Rossos spår låg i enochenhalvtimma och jag var inte med när han knallade ut sitt,men det hade gåt bra sa Maria per telefon senare och summan av kardemumman bliver dock detta;Oskar ÄR duktig om hans matte är lugn och stabil,Rosso ÄR ju en urduktig kille.
Så people önska mig lycka till imorgon och jag kommer icke att tacka,för vidskepligheten är katastrofalt hög här i furulundska huset./out and over/pamela

träningsvärk

Fredag kväll och middagen står i ugnen(kassler med champignonsås,ris och sallad).Har arbetat för Coors två dagar ,flyttstädning och byggstädning.Shit vilka bostäder dom bygger i staden varberg,kostar "bara" tre millioner i insats(småflis),men vika fina lägenheter,känns nästan som om man skulle behöva betala för att städa där.
Kul att få arbeta lite igen ,Gittan var som gittan var innan (gillar)Kändes ok att hon ville ha med mig å bygget,men vad trött jag var i går och i dag,somnade kl 18.00 igårkväll för att studsa upp i ottan idag,nåja....studsade kanske inte så mycket,men upp kom jag.
Imorgon ska det tävlas lydnad i varberg och på söndag appell i samma stads hundklubb,resultatet av dessa tävlingar kanske ni aldrig får reda på om jag inte vill tala om,men shit happiness.
Mina små,kanske inte rätt ord,men mina yngsta döttrar åkte till ÖREBRO i går för att vara hjälpande hand vid öppnande av nytt varuhus(netonnet) i svampstad,dom har kommit fram lyckeligen och en liten kommentar på deras bloggar har synts så mamman är nöjd och glad.
Skulle önska att dom fick tid att besöka kyrkogården i Örebro för att lägga en blomma eller sätta ett ljus på min pappas grav,det är inte ofte jag kan ta mig dit även om jag vet att drufsan(min syster)går dit så hade det känts bra om pappa Bosse fått besök av sina barnbarn med en hälsning från Lusken.

liteomvart.

Fick bästa tipset om bästa julskinkan av Agneta(OSKARS TJEJS MATTE),det ligger en liten affär vid Jet i Lassabackakrysset ,där dom säljer kött både oförädlat och förädlat från highland cattle och frigående svin.Blir glad i hela kroppen av omtanken från Agneta och att det finns BRA kött att få tag i om än lite dyrare.
Varit en sväng till klubben och tränat med birgitta och ingrid,var där igår också för att gå en träningstävling men det kunde jag varit utan gav noll.Förbannade sporten har övertaget i furulundska hemmet ,fotboll igår och idag så jag skriver lite på bloggen istället för att ledas ihjäl framför tv.n.Imorgon skall jag infinna mig på adjunktsvägen 19 kl 0800 och tillsammans med Ida utföra en flyttstädning åt Stensand,så även på fredag.
På något sätt har Gittan min förra chef fått nys om att jag var ledig för jobb,nu är väl inte Stensand det optimala favvoarbetet för mig,har ju slutat där en gång,men dt ska ändå bli lite kul att träffa gittan och co igen och vi får se vad det leder till.
Nu kan det tyckas att jag tjötar,men jag följer med avsky och förundran Aftonbladets följetong om att bli gammal i sverige och är verkligen orolig över hur gamla hederliga människor blir behandlade när dom egentligen skulle bli omhändertagna på ett särskillt värdigt och deffenitivt hänsynsfullt sätt.Kan inte fatta att allt är sant,var finns hederligheten när man låter en gammal sitta på toa i 10 timmar (bortglömd) och det handlar inte om ett ex utan är snarare vardagsmat innom åldringsvården.Dessutom funderas det ju på en ny lag  där det blir lagriktigt att binda fast dom gamla(besvärliga)i sina sängar.....Men var håller vettet hus?
Jag vet en sak iallafall........JAG VILL DÖ PÅ FURULUND INNAN JAG BLIR ALTFÖR GAMMAL OCH INTE ORKAR KÄMPA EMOT DÅRARNA.

julskinkan

Nu är det åter snart dags för årets största mat -helg!
Och det jag undrar är vad är det vi kommer att stoppa i oss?      Är det vad vi tror det är?Skinka,Köttbullar,Korv,Sill.
NJA, om vi inte själva förädlar grisköttet från nasse i stian till julskinkan på julbordet,så kommer vi att käka mycket annat vi inte skulle gjort om vi vetat vad som döljer sig i tex skinkan.Den innehåller för det mesta fantastiskt  många tillsatser för att göra den god och smaklig i våra glupska käftar,dels innehåller den en stor procent vatten(till samma pris som själva grisrumpan)därtill antioxidationsmedel och konserveringsmedel,socker(dextros) ,E621 mononatriumglutamat(starkt ifrågasatt produkt)och för att binda vattnet så tillsätts sk.polyfosfater,E450-452 som innan sverige gick med i EU inte fick användas på detta sätt.
JAG vILL INTE ha en sån skinka inte heller något annat som innehåller allt annat än det jag tror mig inhandla,alltså det som står på framsidan av varan i butiken.Jag vill kunna köpa en ren vara UTAN tillsatser,ska det vara så omöjligt anno 2008 när man kan resa till månen ,klona individer ,byta reservdelar på människor och mycket,mycket mera.Fast det vertkar tamigtusan svårare att få en skinkmacka utan tillsatser än att hitta en nyklonad liten pamela.
 

tankar

Jag tror att jag är en relativt possitiv människa, men djupt där inne i själen finns en stor osäkerhet på mig själv.
-"Du som är så lugn"är en fras som förföljt mig så länge som jag kännt mig själv,och det stämmer inte.
Jag är inte lugn innombords,det finns ett stort kaos där inne som ingen annan ser.
Jag är oerhört kännslig för sinnesstämmninigar,känner direkt om luften är laddad med obehag.Jag tar ofta åt mig alldeles för mycket och därmed blir jag sårbar,mycket mera sårbar än vad som känns bra för mig.
Kan inte se ett djur lida.det värsta är om man vet om ett lidande och inte kan göra något alls,och tyvärr händer det alltför ofta och nu tänker jag globalt.
Tårar tillhör min vardag,har vissa dagar så lätt för att gråta över både glada och tråkiga händelser,saker som jag ibland inte alls har med att göra.
Sista dagarnas tårar och tankar  har v arit ägnade åt (nu är det ju inte så att jag ständigt vandrar omkring med rödgråtna ögon,inte alls.) alla stackars gamla hundar och unga med för den delen som människor bara kastar iväg när dom inte passar längre.Blocket är en sån plats där så oerhört många hundar visas på bild(trogna snälla ,med själviska mattar och hussar som "säljer sina familjemedlemmar till vemsom helst"för en spottstyvel,SKÄMS PÅ ER,FY.
DeT blir alltfler människor som blir riktigt gamla och sjuka i vår del av världen.
Läste bla i Aftonbladet i går  om en så gammal farbror som ingen bryr sig om ,allra minst det samhälle han betalt sin skatt till i alla  aktiva år.Det värsta med det är att han är absolut inte ensam ,det finns så många här i sverige och kusligt nog så blir det bara fler och fler.Hur ska samhället lösa detta?
På årets värsta snökaosdag så slänger kommunen i stockholm? ut ett gäng av de mest utsatta människorna i vårt samhälle,de hemlösa,finns det ingen tänkande varelse  som kan sätta sig in i hur dom har det,det går ju knappt att föreställa sig hur det skulle kännas.Kan du?
Något som är för mig obegripligt är VARFÖR är det tillåtet att ha sex med djur??????????
Varför är det ens en fåga år 2008?
Av alla perversa figurer i världen så tar väl dessa äckel priset!!!
Herregud,nu blir jag så upprörd igen,så det är bäst att lägga ner ordflödet så jag inte blir riktigt ful i munnen.


bojkott!

I år tänker jag bojkotta julen.Det är en krånglig helg när man har så många människor att ta hänsyn till och dom flesta vill ha sin jul som den alltid varit ,no,no till en flexibel jul,så nu vet ni mina kära för att överleva julen så bojkottar jag den så ses vi efter jul när all hysteri är över.Jag tar ett steg åt sidan ,ni får göra som ni villjag gör som jag vill.

Tag mig-håll mig-smek mig.

Läste Hedbertspälsens blogg och känner mig lite smått sorgsen dessa dagar när det snart är ett år sen mamma dog och ser att ullisars familj ska gå igenom det svåra i år,känner djupt med er alla som går igenom en sorg .
Sista natten vid en älskad mors bädd,höll henne i handen och talade om hur mycket jag alltid älskat henne,vad hon betytt för mig och mina barn,önskade få prata med en liten stund,men så var det inte meningen att bli.
Denna dikten flög genom ina tankar alla nätterna på sjukhuset med dig mamma,det är en av dom finaste jag vet,den satt på vår anslagstavla i himle,den följde med mig genom livet påmin anslagstavla ,men nångång nånstans blev den borta.Nu har jag hittat den igen.
Här är den.
Tag mig-Håll mig-Smek mig sakta.
famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand-för så trista fakta.
se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej ifrån mig-du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
lägg din älskade hand på min panna.
Än en stund är vi två.


I natt ska jag dö.-Det flämtar en låga.
Det sitter en vän och håller min hand.
Inatt ska jag dö.-Vem,vem ska jag fråga.
Vart ska jag resa.-Till vilket land?
Inatt sa jag dö,-Och hur ska jag våga?

Imorgon finns en ömkansvärd och bittert hjälplös kropp,
som bäres ut på sin sista färd
att slukas av jorden upp.

Skriven av Harriet Löwenhjelm.

Ullisar:Tänker på er!


SNÖ!

Så fint det var i dag när jag släpade mig upp vid kvartifem-tiden,underbart vackert ,(det lilla man såg då),en helt sakral omgivning fanns utanför dörren och jag blir så lycklig.Det är och blir så ljust och fint i ett förövrigt mörkt och dystert landskap(just nu i mörkaste november).Oskar satte ner sina tassar lite försiktigt,han har nog glömt vad detta var förnågot  kallt och vitt som låg utmed marken.Han är förövrigt ingen morgonhund,sover gärna länge och tungt men detta tror jag eller vet att han uppskattar,skitkul med race i kall och snötäckt omgivning.

Så idag  blir det dubbdäck på,men det ÄR urjobbigt att byta själv,så jag delegerar gärna ut det till någon i min omgivning,ha.

Igår var det dags för SEANS,spännande som katten.Meningen var att jag och mina tre döttrar skulle gått tillsammans,men maddah jobbade så det blev jag ,sofie,lillpälsen och kompis monica.Som vanligt var jag några minuter för sen ,men det erkänner jag inte.Jag har alltid varit intresserad av andevärlden , nja inte fanatiskt på något vis utan lite sökande har haft ett par -tre upplevelser som jag inte funnit någon naturlig förklaring till+en näradödenupplevelse under en operation fr flertalet år sen,så det är utan tvekan intressant och jag håller alla dörrar öppna.Mina döttrar har också ett intrsse för det övernaturliga och då speciell efter min mammas död(deras mormor),har dom velat gå på seans för att om möjligt få något litet tecken från mormor.Japp ,hittade denna seans hos guldkorn och måste ärligt säga att jag inte trodde så mycket på denna kvinnas seriösitet.Ivilketfall så hade jag ju min tarotkortsläggande vän monica med mig och vissa saker mediet sa och gjorde ,det köper jag men just den delen med att anhöriga talade genom henne,det var alltför genomskinligt för att lura pamela med.
Oavsett hade vi en trevlig och intressant stund,men nästa seans ska jag se till att sen blir med erkänt duktigt medie typ lilla engelska tanten som jag träffat en gång innan.
21 november2008

JAG blir så trött!

Blir såtrött på människor som gnäller på allt dom kan komma på!
Det som fått mig på stridshumör idag är.........Insändare i Hallands Nyheter(och det är inte den första,och säkert inte den sista).

Signatur "Rolfstorpbo" ondgör sig över ....Hästskit!!!!!!Va,i en värld fylld av andra bekymmer och av betydligt allvarligare art så finns det pyttesmåmänniskovarelser som inte har annat att lägga sin energi på än HÄSTSKIT!!!!!!!!

Snälla du! Håll käften,ja det tycker jag verkligen!

"Supersmart" lösning innehåller insändaren också.......Ta med skyffel och säck,skyffla upp i säcken,häng på sadeln och transportera hem till stallet ,men HALLÅ DÄR din lila dumma figur!...Tycker du det är så smart att rida omkring i trafikerade områden med en skyffel hängandes vid sadelfästet .    elller :   hur var din tankegång där? 

"Rolfstorpsbon" har tydligen utvecklat en enormt känslig näsa också ,då det påpekas att skiten "stinker",men enligt min erfarenhet så är väl hästskit en av dom minst luktrika avfallen efter djur som vi har bland våra husdjur(det finns människor som stinker betydligt värre,Kanske rolfstorpsbon är en sån?)

Snälla du om du inte kan tåla en eller flera hästskitar i din vardag,varför bo i ett djurrikt område där det är helt naturligt med inslag av hästar(och hästskit).
Min lösning på DITT personliga problem kan bara bli att:FLYTTA TILL ETT HÖGHUS I STAN! DET FINNS GARANTERAT INGA HÄSTAR DÄR,MEN DÅ HITTAR DU SÄKERT NÅGOT ANNAT ATT GNÄLLA ÖVER,FÖR DET GÖR MÄNNISKOR AV DIN KALIBER!

Vill ha.

Idag när jag kollade lediga jobb i platsbanken såg jag ett som jag VERKLIGEN vill ha.Efter många långa år utan hästarna så måste erkännas att jag saknar oerhört mycket dessa underbara djur.
Jobbet som är ledigt är en anställning som fritidspedagog/fritidsledare på frillesås ridklubb där det ska startas upp en ny verksamhet med barn och hästar.JA,JAG är som klippt och skuren för denna uppgift.Jag och lillpälsen julia var ridlägerledare om somrarna i slöinge ett par år(julia var mer)och det var verkligen stimulerande att hålla på med barn och hästar för att barn verkligen älskar dom små goa djuren och många roliga minnen har jag från den tiden,många roliga kommentarer från små ponny-flickor och pojkar för att inte glömma hur roligt vi hade som ledde denna lilla förvirrade skara små barn(och stora gubbar och gummor).
Jag har sökt tjänsten som i nuläget bara är 60 procent,coh hoppas,hoppas att jag får komma på intervju så att jag kan överbevisa för dom att jag har all den kunskap och erfarenhet som behövs för detta arbete.Håll tummarna,snälla.

hjälp!

nyköpta springern skulle sättas fast i farfarscyklen nu idag för att kunna cykla med oskar så han får lite konditionsträning när hans mate inte riktigt orkar springa omkring som en skållad råtta i skog och mark hela dagarna.Tycker det verkar som en bra ide att cykla med honom,men det går ju inte utan springer för vi kommer inte så långt innan han försöker bita ihjäl däcken och matten rasar av cyklen,inte kuligt alls.
MEN nu till problemet......HUR I HELA VÄRLDEN MONTERAR MAN FAST DEN?....Det finns ingen bruksanvisning med och hur jag än gör så ser det inte klokt ut....OCH:::: Det ÄR svinkallt om fingrarna och så började det hagla småsten,det var då jag gav upp ....För en stund i varjefall,speciellt när jag inte heller hade några sockar på mig i Håkans träskor och kände att nu får det vara nog..in i värmen...tycka synd om mig en stund....För att med nytt hopp återgå till eländet när jag har sockar,vantar och lite distans till problemet.
OM...Nån nu skulle läsa detta och kan hjälpa mig med en liten ledtråd,så hemskt gärna säg mig hur.

En helt vanlig söndag.

Vaknade vid åttatiden bredvid mina mest älskade män.....Håkan och Oskar,dom hade inte riktigt samma sovstil,Håkan på rygg med öppen mun och konstiga ljud från densamma,Oskar med alla benen i luften och läpparna utsläppta på täcket,MEN båda var vackra på sitt vis!
Jag var som vanligt hungrig så fort jag slog upp mina bruna och fixade frukost vilket brukar vara Håkans uppgift på söndagar,MEN jag var som sagt hungrig.Stekte ägg till hjärtat och äggröra till mig,satte på kaffe och gjorde boysen uppmärksamma på att furulundska huset nu serverade frukosten.
Vi softade lite vid tv.n och sen tog vi med kaffe och reste iväg till ullared ,Nu hade Håkan blivit hungrig igen och diskutionerna gick höga om närbutikens räkpinne eller stantonsmiddag,Han var otroligt anti idag så det krävdes MYCKET övertalning innan han gick med in på stantons,där jag beställde en räksallad och motstridiga herrn tog en snitzel med pomfrites.Efter det åkte vi till välbekanta skogar i källsjö,jag la ett spår åt oskar och medan det låg och vilade sig så åkte vi till mina underbara gamla grannar Annika och Kjell  fikade en timma(Kjell skulle baka kardemummaskorpor i kväll när Annika jobbarOch hade satt embryot till degen:Visst är dom gulliga?)
Sen tog vi oskar på en promenad och spårträning .
Omn jag sammanfattar detta rätt,så hade vi ännu en skön och rolig dag tillsammans och nu har lilla hjärtat somnat i soffan och jag oskar ska srax lägga våra söta huvuden på pudan och natta in.
FÖRESTEN SER NI VAD FOTOT FÖRESTÄLLER? INTE????????????? JO EN UPPÅTGÅENDE MÅNSKÄRVA.OJ,så bra det blidde!

Snart ett år sen!

Varje dag tänker jag på min mamma som gick ifrån oss för ett år sen den 11 december och nästa vecka är det ett år sen jag och julia var hos henne och städade och fixa till lite adventsfint hos henne,det känns i själ ochhjärta. Det var ju faktiskt då som jag sista gången pratade med henne ansikte mot ansikte,vi pratade i telefon ett par gånger till innan den hemskaste dagen närsjukhuset ringde till jobbet och sa att jag bör komma in för min mamma är mycket dålig.
Jag vet att vi alla som älskade mamma,mormor,farmor,gamlamormoroch som vän,vi har nog alla känt ungefär samma sak det här gågna året.
Min egen saknad är enormt stor,hon har ju alltid funnits i mitt liv även om vi ibland var osams så älskade vi varandra väldigt,väldigt mycket och sa alltid förlåt om vi kände att vi varit dumma.
Jag önskar så innerligt att du hade varit med oss mamma en lång tid till,men så blev det inte.
Jag gråter fortfarande lite då och då inför det trista fakta att jag aldrig mera får prata med dig och se dig,aldrig höra din röst,aldrig kunna se dig lysa upp när du blir glad eller om något roligt hänt,aldrig mer få berätta om saker som hänt,aldrig mer få hämta dig på julafton eller aldrig mer leta efter dina nycklar när du skulle hem,aldrig mer få tjata på dig om att du behöver hemhjälp,aldrig mer få dig att se glad ut när det gått bra för nåt av dina barnbarn,aldrig mer hitta undanstoppade godisbitar lite varstans,du fick ju inte äta sånt för din diabetes,aldrig mer hitta konstiga matrester undanstoppade på de mest märkvärdiga ställen.Ja,det är många hundra aldrig mer som aldrig mer kommer att vara.
Jag har kvar ditt telefonnummer i min mobil!Kan inte ta bort det,vill inte ta bort det.
ÅH;MAMMA!Jag älskade dig så och saknar dig ändå mera.
Jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna,men det kan du inte göra nåt åt ju....SAKNAR DIG.

En dag på stranden och på Gekås.

I dag var det dags för träff med Agneta och till Oskars stora,stora glädje......Elsa,som ju är Oskars stora kärlek om än inte helt besvarad.Vädret....mycket snack om vädret blir det ibland....var fantastiskt fint och skönt,vi gick ute på Norra näs yttersta uddar,ibland på håll i sällskap med dom vilda mufflonfåren,glad var jag för att inte Oskar fick nån direkt vittring på dom,för isåfall hade han nog dragit efter dom,men han hade ju fullt upp med att irritera och reta Elsa när hon hittat sina strandfynd,bestående av petflaskor,plastdunkar och bärvänliga pinnar.
Vi var ute i nästan två timmar och vandrade vid ett hav med små lugna vågor och en lätt bris i våra vinterbleka fejor,men SKÖNT var det.
Efter det åkte vi till Ingrid,vår PT,för upphämtning och vidare transport till Gekås.Det var min lyckodag,hittade direkt en parkering som inte var två kilometer i från varuhuset,ja,jag är lat.........Väl inne i ett relativt folktomt Gekå så strosade vi runt och hittade både det ena och det tredje,men jag får dit iomorgon med för en skjorta till Håkan blev en aningens för stor ,han ska ju alltid ha så stora så han kan hålla armarna framför sig i en underlig pose',så som han aldrig ser ut annars,"annars är dom för små".Men detta ex var till två Håkan så byte i morgon(och då kan jag ju hitta ändå mera braiga grejer).Jag misslyckades med nedladdning av fler bilder hit,så två är allt ni får idag/lev välnovembersoligtElsa-puddingen

egoism,egenkärlek och människoförakt!

Det jag stört mig mest på genom mitt liv är när människor blir så egenkära och egoistiska att dom bara ser sig själva,höjer sig själva till skyarna och inte kan tänka sig in i nån annan människas liv och situation,när dom sätter sig på höga hästar och ser ner på andra människor,människor som kanske inte har haft allt givet från första eller andra stund.

Alla människors liv är ju tyvärr kantat av både lycka och olycka,en del får mer av det ena eller andra,så inte finns det nån rättvisa.Men det ÄR ju det som är livet och att man kanske inte kan uppskatta lyckan om man inte ibland befinner sig i en DJUP svacka eller om man bara glider fram å den bekanta räkmackan.


Mina allra bästa vänner som jag idag träffar och umgås med är nästan uteslutande sådana människor som följt mig sen jag var barn,tonåring,nygift,nymamma.Människor som betyder oerhört mycket för mig,som ställt upp när vindarna varit hårda och kalla,människor som funnits för mig och som jag funnits för när det krisat.
Alla övriga människor som man trott var ens vänner men som när det kärvade drog sig undan till sin egna värld,dom ska man vara glad för att dom försvann.Jag tror det är meningen att dom skulle försvinna efter en tid tillsammans,dom var inget att ha vilket resultatet visar.

Så mina allra bästa vänner,NI är oersättliga för mig och jag finns här om ni behöver en medmänniska att luta er mot eller bara en god kopp kaffe med bulla och lite småprat.

Empatin i samhället ,är den på väg bort,jag tycker mig märka på alla hemskheter som händer i världen och sverige att människor tycks ha allt svårare att känna empati med någon annan än sig själv,alla djävla mord,misshandlar,våldtäckter,det tar ju inte slut,vad har hänt med människan(mannen, och för den delen en starkt fram-marcherade flock kvinnor också).Det går ju inte att öppna tidningen utan att mötas av ett nytt fruktansvärt mord eller annan vidrighet.

                                                 

om det ändå vore sommar snart

Mormor hela dagen.

Detta är mina små urgulliga barnbarn och i dag var jag inviterad till Gemrudska huset för barnvaktsbestyr,föräldrarna skulle till tråkigaste varuhuset i Falkenbergs kommun.....Gekås och det förstår ju vemsom helst att inte är det nån hit att ha med sig dessa två yrväder dit.Mormor inhandlade ett par puzzel och landade på olsgränd med förhoppningar om en trevlig stund med flickorna,och dom är så goa och glada när jag kommer .
Vi puzzlade och puzzlade om och Tira var faktiskt väldigt duktig med att para ihop rätt bitar,fast att det var ganska små bitar och många,Meja är kanonduktig och mycket snabbar än mormodern,efter det så skulle det spelas spel,ett som bara meja kunde delta i och jag och Tira fick snurra på en snurra för att sen ge instruktioner till Meja,vi höll på ett bra tag tills Meja ,trött på det sa att.....Nu mormor leker vi död mans position,VA...Vad sa du ,jo,Död mans position........Vi vilar oss i mamma-pappasängen...OK .....det tyckte jag var en god ide.
Sen skulle vi äta pyttipanna och ägg,Tira glufsade i sig glatt och villigt och mellan tuggorna sa hon..".Mommo jag tycker om du",medan Meja "hade" ont i tänderna ,fast inte i tänderna,så hon diskade mycket och löddrigt,typ hela halva köket blev diskat,efter det var det bollibompa och det tog inte lång stund innan tirabarnet ,mumlade ..papppa,pappa kommma hem,sen slumrade hon så sött in och kvar var jag och meja som tog annu ett tag med puzzelbitarna.
Man var inte riktigt poppis hos modern när dom kom hem,Tira hade somnat alldeles för tidigt och blickarna från moder sade mer än tusen ord,men,men så kan det vara kära dotter,allt kan man inte råda över.Puss å kram äpple banan

Tack tjejerna!

Tjejkalas,det är fina grejer det!
Vi hade en mycket trevlig kväll,med mycket skvaller och MYCKET skratt,alla var proppmätta och ett flertal gånger var vi ute en sväng i trädgården för att röra på våra bukstinna ,asmätta och fullproppade magar.En del vin fick vi hinkat i oss och skrattsalvorna avlöste varandra när vi berättade "hemlisar" och annat kuriosa för varandra.
Jag tror nog att alla uppskattade denna improviserade fest med bara girls och oskar då förstås men han sov för det mesta även om han försökte att smyga sig in under bordet alltsomoftast för att ligga där och gasa ur sig väldigt illaluktande luft,men det märktes ju direkt och han förpassades till sin liggplats vid fönstret,åtminstonde en stund tills vi glömde och han återgick till bordsgasandet.
Håkan som var på släktkalaset,kom hem vid ½12 snåret och beblandade sig med oss,då var ju magiken borta och sen var Kia så trött och mätt så dom beslöt sig för att åka hem........................Tack flickor,det här gör vi snart om igen,och det hade varit jättekul att få med några ur det gamla räddningsgänget,min tanke om detta är ju ivartfall marianne fd.Hajanen som har det mest smittande skrattet i hundvärlden.

Släktanalys!

Jag har inte vuxit upp med en stor och stabil släkt,utan endast med min mamma,bror,mormor och morfar,det finns en morbror med fru och barn också alltså mina kusiner.Men med dessa människor är kontakten minimal.Min pappa och mamma skiljdes när jag var sex år och efter det så var kontakten med pappa mycket spartansk(han var ju sjöman,och sällan i land).
Så länge mormor och morfar levde så var det stora släktkalas(bondkalas)både mormor och morfar hade många syskon och det var spännande när det rustades till bla,julkalasen när det höll på i veckor mellan granngårdarna,klart som korvspad att det var kul att se lite folk och äta karamellen samt leka med avlägsna släktingars barn.
Mamma gifte så småningom om sig med Bertil(äckel-bertil)och vi som bott mest hos mormor fick flytta med till Tofta,där mamma och B köpte ett litet hus,men lyckan sken aldrig över oss där och skiljsmässan kom till sist ,fast vi hann flytta oss till Himle först det året jag fyllde sjutton.Min mamma var aldrig lycklig med honom och det speglade ju naturligtvis av sig i oss barn som aldrig fick något fotfäste nånstans i tillvaron,fast att mamma försökte så gott hon kunde.
Jag flyttade till stan och träffade så småningom han som skulle bli far till mina barn,vi blev med barn,gifte oss,köpte hus och flyttade till Okome.
Mamma och B delade sig och mamma var på vilohem i Ljungskile,där hon träffade Kurt,snälla goa Kurt,stora tjocka Kurt,Ja honom tyckte jag mycket om men mamma mådde aldrig bra,så efter nåra år så tog det slut.
ivilket fall så när jag fått mitt första barn och hennes första jul så tyckte jag lite synd om B och tog min lilla unge med för att visa honom och köpte en julklapp till honom,ett par julgardiner till köket.det var sista gången jag såg eller pratade med honom.För jag var inte välkommen !!Han bara glodde på mig och sa att "Va fan ska jag med dom till"och "Vad gör du här"när jag önskade honom en god jul ,jag ångrar verkligen att jag gorde det besöket ,för det drog ner mig själv en aning över julen,jag förstår inte varför en del människor är så ELAKA.
Vi jag och Thomy var inte penningstarka efter husköpet och lite oväntade utgifter med att borra ny brunn bla, så en gång bad vi hans föräldrar alltså barnens farmor och farfar om ett litet bidrag på 50 spänn till välling och blöjor åt barnen.Vi fick NEJ!!!!!! Och det har jag aldrig glömt,idag när jag själv är mormor så finns det inte i min värld att inte hjälpa om det behövs,men sådana var dom och idag när jag ser hur barnafadern vänder sig ifrån sitt eget kött och blod för sin egen husfrids skull ,så kan jag inte annat tycka än,skyll dig själv och VARFÖR?
Min pappa dog 1987 54 år gammal ,Cancer.Mamma dog förra december75 år,så nu är det jag som står itur nästa gång rent mattematiskt alltså,men det dröjer förhoppningsvis många långa år tills det är dags att avrunda sitt liv.
Idag består min släkt av ,mina fina döttrar med familjer , Håkan och hans fina  barn med familjer,jag räknar dom som släkt,min bror tillhör väl släkten också,sen tar det slut:Jo ,jag har en halvsyster i Örebro på pappas sida ,men vi ses inte så ofta.
Idag ska Håkan på släktkalas till sin svägerska och brorsbarn som fyller,men inte jag jag är inte van eller uppvuxen med kalas i tid och otid,det räcker så gott med födelsekalas för barn,barnbarn och oss själva,jag har inget som helst nöje av att sitta mig igenom släktkalas efter släktkalas med samma människor ett tiotal gånger om året,no,no.
Jag vet att håkan helst velat slippa men gör det för att han alltid gjort det och vill undvika sura miner,menjag slipper ju.
Ska ha tjejkalas istället ,glögg,vin,middag med laxpajentre,italiensk köttgrytamed citronpasta och sallad och till sist jodgubbar,kiwi,banan och vit smält choklad /välkomna brudar kl 18.30 till Furulundska huset.


Att vi överlevde!

Gick en promenad längs fästningen och en sväng upp till Platsarna(idag rikemansgräddhyllan),genade den lilla kullerstenslaggda gränden mot slottsgatan 7.Det var där jag bodde med mamma och Uffe i en någorlunda lång tid,för att vara exakt från fjärde klass till slutet på sjuan,inte så länge men ändå längst av alla boenden vi hade som små rackarungar.När man går så där och minns så kommer många minnen över en , och tanken slog mig ....ATT vi överlevde med DOM lekplatserna vi hade,när mamma jobbade  så var vi som mest effektiva att hitta på bus och fanskap,(stackars mamma),listiga blev vi ju också och fullfjädrade lögnare med åren i fattigkvarteren.Vi var ett gäng på 15-20 ungar,fast den innersta kretsen av kids,våran lilla pakt bestod av Mickael,peter,Tommas,Uffe och så då jag,enda tjejen,vi höll ihop i vått och torrt och lämnade inte någon i sticket om det inte var tvunget.
Vår lekplats var fästningen(där vi satt i södra hörnan mot simstadion längst upp på hörnan och dinglade med benen och slängde ägg på tanterna nedanför)vi klättrade friskt på fästningsväggarna och plundrade kajebon på ägg och ibland någon liten unge som vi tog hem och hade i bur nånstans långt in i garderoben för att mamma inte skulle hitta,men det gjode hon oftast och så åkte den husdjursdrömmen ut,Jag släpade hem en massa "övergivna "djur till Slottsgatan under åren jag bodde där ,ett djur fick jag behålla ,det var Dino ett litet tjockt marsvin.minns speciellt morsans ilska när jag fått vita möss av zooaffären och gömde dom i mellanrummet mellan ytter och innertak i lägenheten och dom fick såå hemskt många barn dom där, så hela taket var fullt av dom ,dom hade ett hål ner till lampan i vårat gemensamma sovrum och det var i det hålet mamma fick syn på dom en kväll hon la sig,jag vet faktiskt inte hur jag slingrade mig ur den situationen,men tror nog att råttgift tog död på dom för dom blev borta ganska snabbt efter upptäckten.
Min allra högsta önskan var att få en egen hund,men som vår situation var så förstår jag nu att det inte var möjligt.Men en dag stal jag en hund som stod bunden utanför Domus och hade den ett par timmar och gosade med ,sen gick jag till polisstationen och lämnade in den på hittegodsavdelningen,för jag hade hört att det som inte folk hämtade det fick upphittaren(idetta fallet jag då).Men det funkade ju förståss inte.
Stenbrottet som vårt hus gränsade till är i dag tömt och gjort om till boulebana och park,men då var det en spännande och totalt livsfarlig lekplats med sina stupande klippiga sidor ner mot djupt kolsvart vatten,MEN OERHÖRT SPÄNNANDE för en flock hyperkreaktiva ungar.På vintern använde vi den till skridskois och sommaren till att bygga flottar och åka omkring på den,Jag säger än en gång  DET VAR EN TOTALT LIVSFARLIG MILJÖ ATT LEKA I ,PRECIS SOM FÄSTNINGEN.
Och i dag när jag flashbackade mig genom bardomskvarteren så slog mig tanken .ATT alla vi barn överlevde.Någon måste ha hållit sin vakande hand över oss.

En mamma!

Jag har haft en sån tur och lycka att få tre fantastiskt fina döttrar,den första fick jag det året jag skulle fylla 24.
Sofie camilla dahlin , honär i dagarna nyss fyllda 30 och mor till två underbara busungar,Meja oh Tira.Vad visste jag om livet när hon blev till-intet kan jag säga idag,men jag lärde mig ,hon var så jättefin och i det ögonblicket jag fick henne på min arm, efter ohyggliga vedermödor ,svordommar och jämmer så visste jag att det här lilla männskolivet skall jag skydda med kropp och själ.Den oerhörda kärlek som kastade sig över mig då,då när jag fått mitt kaffe oh bredda mackor på bb i varberg,nån sån  lycka och kärlek hade jag aldrig kännt förut och den tog nästan andan ur mig,jag grät många lyckotårar och trodde att livet skulle bli så bra med henne och pappan men så blev det inte riktigt.
Mitt andra barn dottern Madelene Anna Dahlin ,hon skulle kommit den 21 december 1980 men inget hände och den 28 december fick jag läggas in för att få igång det hela med dropp....men ingen baby ville ut inte,jag fick åka hem,viket jag verkligen ville...hem till Sofie,hon var ju bara 2 år och separationsångesten var svår från båda håll.
Det blev nyårsnatt innan den flickan aviserade ankomst till jorden,vi hade tittat på King-Kong när vattnet gick och barnafadern fick ordning på prylar och pinaler,bilnycklar och barn med bagage.Snabbt som tusan in till mormor som tog hand om Sofie som naturligtvis inte fattade nåt alls,Sen var det full fart till BB ,Fy Fan vad ont det gjorde denna gången(hade glömt hur ont det gör).Väl där så hamnade man mitt i en tävling mellan Varbergs BB och Halmstads BB nu var det tävling systrar och läkare var stort engagerade i vem som ledde ,det slutade med att JAG vann och jag lyckades klämma ut den finaste bäban det året ,första barnet i Halland blev den mörkhåriga skönheten som dom kallade henne i tidningarna dan efter att dom kommit uppoch fotat en tjock , svettig och mycket trött mamma.Men vi VANN!!! HA!!! Det är förunderligt att man får en sån kärlek ,en omedelbar kärlek, en kravlös kärlek,en oövervinnerlig kärlek när man första gången håller i det fantastiska lilla liv som man varit med om att skapa.
Mitt tredje barn  och även sista Julia Elisabeth Dahlin födelse,blev också så dramatiskt att jag aldrig mera skulle vågat mig på det där med barnafödande igen.På den tiden hade jag travhästar som jag tränade och startade ,Lennart Forsgren var min kusk och ständiga rådgivare,jag hade en av Sveriges snabbaste 4-åriga sto ,Och många var dom gånger Lennart sa under min senare del av graviditeten "att nu får du sluta köra häst""det ser inte bra ut med den jättemagen i sulkyn",men  jag brydde mig noll med mina 37 kilo upp.Ivilketfall så slutade det lyckligt (jag har berättat detta innan i bloggen)och ingen kan ana vad jag gick igenom dom nätterna innan jag fick se och hålla min lillla valp mot mitt hjärta och önska att inget farligt hänt,än en gång fick jag känna den oerhörda kärleken rusa in i mig ,följa mina blodkärl mot mitt hjärta och fullkommligt bombadera det med kärlek.
MINA ÄLSKADE UNGAR NI ÄR MITT ALLT OCH KOMMER ATT SÅ FÖRBLI  I  EVIGHET och jag är så stolt över att få vara eran mamma och att ni är mina fina döttrar med så mycket sunt förnuft i era huvuden och hjärtan, INGET SKULLE FÅ MIG ATT ÖVERGE ER OAVSETT VAD SOM HÄNDER varken kroppsligt eller själsligt/mamma

tips! om bloggstatestiken.

min sidstatestik säger mig att "skriv otäcka sanningar",så får du ett rejält uppsving på statestiken.
Kanske nåt att tänka på ,röra om i skitig byk är ju alltid av intresse,även för folk som normalt aldrig tittar in eller hör av sig.
Näväl ,jag är ingen elak människa och har inte för avsikt att skriva elakheter om nån heller utan enbart använda min blogg för mitt eget höga nöjes skull och skriva dittan och dattan,bara för att jag tycker det är kul att skriva,menibland kan det komma en mening som inte uppskattas av alla.
Men så slätstruken är jag inte så jag böjer mig inför andras åsikter om min blogg.
Det är ju valfritt att titta och komentera mina inlägg.Puss å kram...Blogga på gott folk och skriv gärna inlägg hos mig,det är alltid uppskattat/kram

när allt bara är vackert!

Free like a bird...........Visst är det nåt vackert med den meningen?
Och denna helg som nyss försvunnit från våra liv har det varit just dom orden som kommit upp i mitt medvetna jag gång på gång.Tävlade med hunden "free like a birdoskar" i lördags och som övertexten så riktigt säger var det så han agerade och kännde sig,medan jag kanske inte kände på samma sätt,men god och glad var han när han flaxade runt bland all
a trevliga människor.Vaknade upp till en  sjukt vacker dag i söndags,nästan overkligt vacker,jag är inne i en fas då mitt hjärta svämmar över och med det mina ögon ,jag kan bli så rörd av så lite och rörd blev jag av vackraste vädret och lyckan att få ha det så bra som jag har med dom nära kära människorna och djuren.Var på mammas grav i fredags,jag och Julia var och köpte gravlyckta och vita vackra kryssantemum för att göra fint hos lilla mamma.Stenen var färdig och ditlagd och den var jättefin men det känns så jobbigt än att hon är borta från jorden,hoppas,hoppas hon har det så bra som hon bara kan ha det min lilla mamsemamma,hon var en "free like a birdmamma".
Jag råkade titta ut från fönstret på andra våningen i går och fick se en lite lätt förvirrad älgkalv jazza runt bland blommor och trädgårdsmöbler,den hoppade än hit och än dit,och säkert undrade den -Hur gick detta till då? Efter nån minut fann den sig och drog sig mot staketet ut mot kohagen och svävade såå elegant som en älg bara kan över och vobblade iväg på jakt efter älgamamman.
Ännu tidigare vid 7-tiden på morgonen såg jag att rödakossanmedhaltafoten fått en liten söt kalv utanför oss,den var pigg och glad och fri precis som man ska vara som barn ch otroligt söt,så samtal till bonden och den hämtades hem nån timma senare med mamman ko vid sidan,så var det slut på den friheten.
ut på promenaden med Männen i mitt liv,vi körde till Älvasjön ,det var så heltunderbart väder och lite bitande kyligt i näsorna men ljuvligt skönt.Kaffetermos och kanelbulle var med förstås.
Vi gick runt slön och det tog en timma och en kvart precis lagom .
Jag körde sen till Zunes grav och satte ett ljus hos den underbara hundens grav,gick där med oskar en stund och tänkte på Zunevappisen ,det är över två år sen hans goda lilla hjärta stannade,men jag kommer aldrig glömma den trogna hunden.
Håkan inhandlade tacoingredienser och det fixade vi till i skymmningen med tända stearinljus och hur mysigt som helst ivår lilla torparstuga.
Vilken underbar värld vi lever i ./ Till er alla från mig var rädda om er och varandra, vi vet ju inte hur länge vi har varandra.
soluppgång 1 november 2008vackraste vovven jag vet!

RSS 2.0