Att vi överlevde!
Gick en promenad längs fästningen och en sväng upp till Platsarna(idag rikemansgräddhyllan),genade den lilla kullerstenslaggda gränden mot slottsgatan 7.Det var där jag bodde med mamma och Uffe i en någorlunda lång tid,för att vara exakt från fjärde klass till slutet på sjuan,inte så länge men ändå längst av alla boenden vi hade som små rackarungar.När man går så där och minns så kommer många minnen över en , och tanken slog mig ....ATT vi överlevde med DOM lekplatserna vi hade,när mamma jobbade så var vi som mest effektiva att hitta på bus och fanskap,(stackars mamma),listiga blev vi ju också och fullfjädrade lögnare med åren i fattigkvarteren.Vi var ett gäng på 15-20 ungar,fast den innersta kretsen av kids,våran lilla pakt bestod av Mickael,peter,Tommas,Uffe och så då jag,enda tjejen,vi höll ihop i vått och torrt och lämnade inte någon i sticket om det inte var tvunget.
Vår lekplats var fästningen(där vi satt i södra hörnan mot simstadion längst upp på hörnan och dinglade med benen och slängde ägg på tanterna nedanför)vi klättrade friskt på fästningsväggarna och plundrade kajebon på ägg och ibland någon liten unge som vi tog hem och hade i bur nånstans långt in i garderoben för att mamma inte skulle hitta,men det gjode hon oftast och så åkte den husdjursdrömmen ut,Jag släpade hem en massa "övergivna "djur till Slottsgatan under åren jag bodde där ,ett djur fick jag behålla ,det var Dino ett litet tjockt marsvin.minns speciellt morsans ilska när jag fått vita möss av zooaffären och gömde dom i mellanrummet mellan ytter och innertak i lägenheten och dom fick såå hemskt många barn dom där, så hela taket var fullt av dom ,dom hade ett hål ner till lampan i vårat gemensamma sovrum och det var i det hålet mamma fick syn på dom en kväll hon la sig,jag vet faktiskt inte hur jag slingrade mig ur den situationen,men tror nog att råttgift tog död på dom för dom blev borta ganska snabbt efter upptäckten.
Min allra högsta önskan var att få en egen hund,men som vår situation var så förstår jag nu att det inte var möjligt.Men en dag stal jag en hund som stod bunden utanför Domus och hade den ett par timmar och gosade med ,sen gick jag till polisstationen och lämnade in den på hittegodsavdelningen,för jag hade hört att det som inte folk hämtade det fick upphittaren(idetta fallet jag då).Men det funkade ju förståss inte.
Stenbrottet som vårt hus gränsade till är i dag tömt och gjort om till boulebana och park,men då var det en spännande och totalt livsfarlig lekplats med sina stupande klippiga sidor ner mot djupt kolsvart vatten,MEN OERHÖRT SPÄNNANDE för en flock hyperkreaktiva ungar.På vintern använde vi den till skridskois och sommaren till att bygga flottar och åka omkring på den,Jag säger än en gång DET VAR EN TOTALT LIVSFARLIG MILJÖ ATT LEKA I ,PRECIS SOM FÄSTNINGEN.
Och i dag när jag flashbackade mig genom bardomskvarteren så slog mig tanken .ATT alla vi barn överlevde.Någon måste ha hållit sin vakande hand över oss.
Vår lekplats var fästningen(där vi satt i södra hörnan mot simstadion längst upp på hörnan och dinglade med benen och slängde ägg på tanterna nedanför)vi klättrade friskt på fästningsväggarna och plundrade kajebon på ägg och ibland någon liten unge som vi tog hem och hade i bur nånstans långt in i garderoben för att mamma inte skulle hitta,men det gjode hon oftast och så åkte den husdjursdrömmen ut,Jag släpade hem en massa "övergivna "djur till Slottsgatan under åren jag bodde där ,ett djur fick jag behålla ,det var Dino ett litet tjockt marsvin.minns speciellt morsans ilska när jag fått vita möss av zooaffären och gömde dom i mellanrummet mellan ytter och innertak i lägenheten och dom fick såå hemskt många barn dom där, så hela taket var fullt av dom ,dom hade ett hål ner till lampan i vårat gemensamma sovrum och det var i det hålet mamma fick syn på dom en kväll hon la sig,jag vet faktiskt inte hur jag slingrade mig ur den situationen,men tror nog att råttgift tog död på dom för dom blev borta ganska snabbt efter upptäckten.
Min allra högsta önskan var att få en egen hund,men som vår situation var så förstår jag nu att det inte var möjligt.Men en dag stal jag en hund som stod bunden utanför Domus och hade den ett par timmar och gosade med ,sen gick jag till polisstationen och lämnade in den på hittegodsavdelningen,för jag hade hört att det som inte folk hämtade det fick upphittaren(idetta fallet jag då).Men det funkade ju förståss inte.
Stenbrottet som vårt hus gränsade till är i dag tömt och gjort om till boulebana och park,men då var det en spännande och totalt livsfarlig lekplats med sina stupande klippiga sidor ner mot djupt kolsvart vatten,MEN OERHÖRT SPÄNNANDE för en flock hyperkreaktiva ungar.På vintern använde vi den till skridskois och sommaren till att bygga flottar och åka omkring på den,Jag säger än en gång DET VAR EN TOTALT LIVSFARLIG MILJÖ ATT LEKA I ,PRECIS SOM FÄSTNINGEN.
Och i dag när jag flashbackade mig genom bardomskvarteren så slog mig tanken .ATT alla vi barn överlevde.Någon måste ha hållit sin vakande hand över oss.
Kommentarer
Trackback
