mullenuff

När jag rattade lilla guldklimpen hem i går kväll , så vid Järnvirke-kurvan tyckte jag att över vägen gick ju Elsa-katten , men när jag stannat och gått ur bilen och ropat och pisat en lång lång stund och ingen liten Elsa-katt ville känns vid mig så hängde jag med huvudet och gick sakta mot bil igen och tänkte att det var nog en chimär eller en very lookalikeelsa som jag sett.
Hon kanske kommer tillbaka en dag!!!!!!! ELLER?
Det kan ju inte vara som Kerstin sa att; -Har ni mycket räv så kommer du snart att hitta kattskinnet, HU NEJ!!!!!
Nu vågar jag knappt gå i skogarna runt vårt hus , ifall hon har rätt .

Så här från den bästa av sidor ser den inte så eländig ut som den egentligen är. Men det är ett riktigt fuskbygge!!!
Vem som är orsak till denna byggnad är svårt att säga , men säkert äratt det inte är någon som har en endaste susning om hur man skall bedrivaen byggnation av detta slag.Inte ett enda mått är likt det andra och då har det också blivit något som är svårt att rätta till om man inte river hela eländet och just det momentet får stå över i år iallafall,men under tiden så får blommor på utsidan och vit färg på insidan försöka göra så man kan stå ut med den ett år till. Den ÄR bra att ha när regnet står som spön i backen  (man kan vara nästan ute utan att bli blöt ju )
Nu till något mycket trevligare  VÄDRET, Jag blir helt andaktligt förundrad över det helt underbara väder vi har i höst, det är ju nästan overkligt skönt och jag och vovven kan skutta omkring hela dagarna utomhus med nästan inget mer än linne och bralla.
Appropå vovven , så hittade jag inte stora delar av mitt nya land med perenner i dag på morgonen , där det låg i går fanns nästn bara ett inget (ETTHÅL) Mina stackars små babyplantor låg gråtande och sårade på marken som en bild av första världskrigets offer ,men lilla vovven såg HELT oskyldig ut , han hade inte ens sett landet i går,underligt tyckte jag men han tvärnekade hysteriskt och försökte snacka om nåt helt annat -En dag till bara sen ska ju du och jag till Åkulla och träna med Harry och Harrys valpköpare!
Snacka om att dribbla bort morsan .
En fråga bara! - VEM ANNRS HAR GRÄVT UPP MITT BABYLAND?????????? 

Varje sånhär dag som idag måste man ödmjukt tacka någon högre makt för, idag har det varit 18grader varmt och strålande sol från en högblå himmel och inte har det blåst en enda sekundmeter heller tack tack och åter tack.......
sSom ni ser har även huset Furulunds vakthund förlustat sig i gröngräset och fajtats en smula med bitringen (inköpt på granngården)
Idag var det dags för Forrrden att göra återbesök på ford för att ställa fel iordnig, körde in godingen kl 10.00 pappsen hämtade mig och sen åkte han till farfar för att kapa ved ,fick order om att fixa lunch till dessa herrar, det blev bondomelett, men innan dess fick Forrrden lämna verktaden för att rädda familjen Gemrud ur bilnöd ,bägge deras bilar slutade arbeta för dom nästan samtidigt och sofie ringde och med lätt desperat ton befallde sin moder att krångla ut Forrrden ur verkstaden för att undsätta en familj i nöd.
Ja det var ju bara att ringa Pelle På Ford så fixade han ut lille bilen igen.Julle blev kraftigt inblandad , hon fick vara chafför och just nu vet jag inte vad varken fam. Gemrud eller Forrrden håller hus, hoppas dock att det fixar sig med bilarna så Forrden får sin lagning och får komma hem till mamma igen. Besök väntas under kvällen av föranmälda bonusbarn Johanna,Melvin, Elma, Sara och Per kommer och äter i furulundska huset som för dagen serverar stek med potatis , morötter och blomkål samt sallad.
Det som upprör mig mest idag är det tragiska som hände i Finnland igår ,stackars,stackars anöriga både till offren och gärningsmannen.
Mn vet aldrig vad som rör sig i en människas huvud eller vad som gör människor till idioter, en medmänniska kan se hur normal ut som helst men djupt där inne är dom så skadade att vi helst inte vill veta.

Idag har fliten varit en trogen gäst i furulundska trädgården, Håkan och Oskar har börjat bygga vinterförvaringshydda till gutinnorna och av bara farten så blir det äntligen ett hönshus till de kommande kacklarna (när det gäller inredningen av fågelboet så ska jag ta över då.)
Ja ni ser ju själva vad flitig han är och farfar var och kollade in så det gick riktigt till. Nu hade ju Bien lovat mig att bygga hönshus men det blir bra detta med.
Jag har släpat sten och byggt en stenlåda till mina kryddor , som säkert inte klarar vintern där men då sätter jag nya till våren.Körde förbi höråsens plantskola och naturligtvis stack bilen in där IGEN (måste köra en annan väg, det blir för dyrt )
handlade mig tre rosor igen en Alchemist, en vit vresros och en madam oger , som jag med STOOOOR hjälp från bocken i örtagården Oskarplanterade som en häck vid altanen.
Och nu lämnar snart pamela furulundska huset för resa till Graimtoon och pt Ingrid som halv sju öppnar den magiska och gott doftande surströmmingsburken .
Var så snälla och var rädda om varandra och inte minst er själva.

Igår drog vi i väg till gamla välkända skogarna i Källsjö för att plocka kantarellen. Det var en sån där glasklar frisk dag som det bara kan bli på höstkanten och aala mina dystra tankar om vintern var som bortblåsta under några timmar, Vi hittade inte så mycket svamp men vi gick långeliga stigar och vägar i en fin skog och den som var allra lyckligast det var Oskar , jag stog helt förundrad och studerade honom ,han rusade runt,runt, runt som om han aldrig varit lös förut och jag var helt farcinerad av hans energi,fantastiskt vilken fart han får upp och att han inte krachar in i något träd är ju ett litet under bara det.
Nåväl pappa Håkan fick en gren i ögat så han blev en aning gnällig ett tag ,han var blid ,sa han men med lite uppmuntran från mig och oskar så kunde han ändå fortsätta att treva sig fram nån timma mer.
Vi hade parkerat bilen på vändplatsen vid ålakistan och var på väg till skogen med stupet, gick fram på grusvägen när jag får syn på små ponnyavtryck i sanden och i kombination med den höga klara luften så kännde jag en stark längtan till mina hästar som jag inte har längre,det var just såna här vackra dagar som det var extra fantastiskt att sitta på hästryggen och ljudlöst gunga fram i skog och mark ,kunde ibland känna mig som n indian som var ute och smög på dom vilda djuren ,fick också se mycket vilt i skogarna ..
Jag måste erkänna att jag SAKNAR hästarna och allt det fina dom gav mig, kan känna stor sorg över att allt det är svunnen tid, kan känna och höra det trygga tuggandet av hö när man kvällsfodrat och sopat rent och fint i stallet eller doften av nyslaget hö, eller första natten man stallade in dom på hösten  man la fin halm över grandoftande spån i boxarna och god havre med betforsoppa över, då känndes det mycket bra, ELLER en gnistrande kall vintermorg då det knirrade under hästhovar och människofötter när man ledde dem till hagen och utfodrade med mjukt fint ensilage som doftade av en konserverad sommardag,eller den första vårdagen när doft av jord nådde näsborrarna och hästarna för första gången på länge la sig och vilade på ljummen mark och vårsolens stålar fick värma deras vårvinterrufsiga pälsar.
När man satt i sulkyn och bara njöt av en helt underbar dag, lyssnade tillhovarnas tramp och kännde doften av lite svettig päls under lokorna , såg musklerna spännas och dras ut ,åka till trvbanan för att testa av fart och ork ,anmäla till tävling ,åka på tävling ,värma och en sista koll ,kallar till start ,loppet går och MIN häst vinner och min stolthet vet inga gränser för detta vackra djur som gjorde sitt yttersta .
Ett stort TACK till Lennart Forsgren,Helena Egertoft,Roger Johnsson ,Sigurd Nilsson ,Tomas Nilsson som under många,många år var mina närmsta och bästa hjälpredor i travets fantastiska värld.
JAG erkänner härmed att jag saknar hästarna mer än jag låtsats om.