mullenuff

Igår drog vi i väg till gamla välkända skogarna i Källsjö för att plocka kantarellen. Det var en sån där glasklar frisk dag som det bara kan bli på höstkanten och aala mina dystra tankar om vintern var som bortblåsta under några timmar, Vi hittade inte så mycket svamp men vi gick långeliga stigar och vägar i en fin skog och den som var allra lyckligast det var Oskar , jag stog helt förundrad och studerade honom ,han rusade runt,runt, runt som om han aldrig varit lös förut och jag var helt farcinerad av hans energi,fantastiskt vilken fart han får upp och att han inte krachar in i något träd är ju ett litet under bara det.
Nåväl pappa Håkan fick en gren i ögat så han blev en aning gnällig ett tag ,han var blid ,sa han men med lite uppmuntran från mig och oskar så kunde han ändå fortsätta att treva sig fram nån timma mer.
Vi hade parkerat bilen på vändplatsen vid ålakistan och var på väg till skogen med stupet, gick fram på grusvägen när jag får syn på små ponnyavtryck i sanden och i kombination med den höga klara luften så kännde jag en stark längtan till mina hästar som jag inte har längre,det var just såna här vackra dagar som det var extra fantastiskt att sitta på hästryggen och ljudlöst gunga fram i skog och mark ,kunde ibland känna mig som n indian som var ute och smög på dom vilda djuren ,fick också se mycket vilt i skogarna ..
Jag måste erkänna att jag SAKNAR hästarna och allt det fina dom gav mig, kan känna stor sorg över att allt det är svunnen tid, kan känna och höra det trygga tuggandet av hö när man kvällsfodrat och sopat rent och fint i stallet eller doften av nyslaget hö, eller första natten man stallade in dom på hösten  man la fin halm över grandoftande spån i boxarna och god havre med betforsoppa över, då känndes det mycket bra, ELLER en gnistrande kall vintermorg då det knirrade under hästhovar och människofötter när man ledde dem till hagen och utfodrade med mjukt fint ensilage som doftade av en konserverad sommardag,eller den första vårdagen när doft av jord nådde näsborrarna och hästarna för första gången på länge la sig och vilade på ljummen mark och vårsolens stålar fick värma deras vårvinterrufsiga pälsar.
När man satt i sulkyn och bara njöt av en helt underbar dag, lyssnade tillhovarnas tramp och kännde doften av lite svettig päls under lokorna , såg musklerna spännas och dras ut ,åka till trvbanan för att testa av fart och ork ,anmäla till tävling ,åka på tävling ,värma och en sista koll ,kallar till start ,loppet går och MIN häst vinner och min stolthet vet inga gränser för detta vackra djur som gjorde sitt yttersta .
Ett stort TACK till Lennart Forsgren,Helena Egertoft,Roger Johnsson ,Sigurd Nilsson ,Tomas Nilsson som under många,många år var mina närmsta och bästa hjälpredor i travets fantastiska värld.
JAG erkänner härmed att jag saknar hästarna mer än jag låtsats om.