Bättre en fågel i handen än tio i skogen.....
Oskar är HEMMA igen och Jag bevakar honom som om han vore en kronjuvel,vilket han är för mig.
Är så satans rädd att det ska hända igen och min ORMFOBI har vekligen fått "vatten på näsan",Det ÄR jättejobbigt att bara gå runt i trädgården nu,tycker mig ana ormar överallt.Och stackars oskar s värld har förminskats avsevärt efter denna händelsen.Innan låg han ju ute hela dagarna för att han ville det och då helst under körsbärsträdet,men nu MÅSTE han följa med mig in varje gång jag går in.Det medför ju iockförsig en extra godbit varje gång för honom,men så trist ändå.
Sen är det ju ruggigt varmt hela tiden också ,det gör ju inte saken bättre för då trivs ju varenda ormjävlul extra bra uppe i marknivå.
FINNS det nån "hata ormarklubb?"Isåfall är jag en given hedersmedlem.
Nog om detta.
Igår när jag och Oskar gick ut på trappan så lät han lite pipig och stod och glodde ner på mattan framför dörren med stirrande blick och framflyttade öron.Naturligtvis reste sig håret i nacken av naturliga själ,jag fick titta extra noga för föremålet som väckt Oskars omedelbara intresse var väldigt litet och väldigt grått........En pytteliten Sädesärleunge satt hopkurad och blind med näbbet vidöppet framför Oskar som bara försiktigt nosade på den lille.Uppe över våra huvuden flaxade och kvittrade mamma och pappa sädesärla förtvivlat .Jag tog lill -ärlan och la den på trädgårdsbordet i en skål och gick in igen lätt lessen för den lille ungen som jag tyckte inte hade så stor chans att överleva.Men mamma och pappa Ärla började mata ungen i skålen och höll på så till Håkan kom hem ,sen kom Fam Gemrud med barn och Fam Maddah och Nisse för att äta här ,Det var mycke stoj men ärlorna matade på.Håkan ,Nisse ch Roland arbetade aktivt för att vi skulle kunna hitta/lägga tillbaks baby Ärla i sitt bo.Bot lokaliserades till taknocken över datarummet/gästrummet och när takpannorna blev svala fram på kvällen så lade dom tillbaka baby ärla i bot.Utanför låg det en död syster eller bror .Sen spanades det febrilt för att se om mamma/pappa skulle hitta sin baby igen,Dom trodde fortfarande att babyn befann sig på bordet och var väldigt upprörda när dom inte hittade den ,Tillsist så kröp iallafall dom in under den takpanna som babyn återförts till och frid och fröjd la sig över Furulundsärlornas hem.Idag har jag bara kunnat konstatra att dom fortfarande flyger in där med mat i munnen och kommer tomnäbbade ut igen.Hoppas det går bra för lilla Furlundärlan ,det känns iallafall som att vi inget mer kan göra än att hoppas på att äventyret slutar lyckligt för Baby ärlan.
Hu vad hemskt! Det du varit med om är min fasa!!! Vid min stuga finns mycket orm. Jag håller tummarna ständigt. Jag vill hellre bli ormbiten själv än att nån av mina hundar blir det. Men riskerna för dom är nog större. Hoppas nu att det visar sig att Oskars kropp har klarat av angreppet vid återbesöket. . Humpe brorson hälsar: Ha det bra nu Farbror Oskar Hälsningar från oss i Värmland
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ va glad jag blir av att läsa dessa rader !!!!
Hoppas verkligen att allt är skit bra och att oskar mår jättebäst!!! Saknar er och kommer att försöka ringa igen. .... ingen tur med telefonen ...eller hur!!!
Hemma under nästa vecka hoppas jag !! Ringer då!!!/ Kramizzzz Fabba
EVA: Tack för raderna och Oskar blev så glad att höra av tjocka släkten,återbesök på Onsdag ,men så här långt verkan BIG O må BRA(peppar,peppar).
Fabban: Svårt att få kontakt med seglarna ,men vi får nog till det snart,saknar jättemycket dig också VILLE JU EGENTLIGEN VARA MED PÅ LÄGRET MEN,,,FASEN MED::::::
