Månhästarna.
Jag kände mig iaktagen,vände mig sakta om i sängen....Ingen där.......Jo oskar låg kloss med mina ben annars fanns det ingen i rummet....MEN utanför fönstret var det lika ljust som på dagen ,bara lite blåare nyans på ljuset...MÅNEN var full,fullmåne ,underbara fullmånen kastade sitt kalla klara sken på mig ,jag som låg i sängen på Furulund i Sibbarp .....och jag blev alldeles full av flashbackar.
För hur underbart var det inte när jag var ung och vi, jag och mina hästvänner hade våra ponnisar,hur härligt var det inte när vi betslade upp (jo,just det betslade,så hette det då) våra älskade hästar för att rida en fullmånesritt,alldeles speciellt var det när det fanns snö på backen och fullmånen kastade sitt iskalla sken över oss,vi galopperade fram mitt i natten ...inte en enda förälder anade vad vi gjorde alla sov utom vi,vi som fick vara med om detta underbara som fortfarande kan sätta min fantasi i rörelse och fortfarande kan ge mig rysningar av lycka,för det var lycka det vi var med om då.När man kände värmen från hästen ,kände svetten i hästpälsen och den sköna lukten av varm häst i näsborrarna och såg ångan av hästen mot stjärnklar himmel.
Jag älskar såna här nätter med stjärnljus och fullmåne,vill knappt sova då ,för det är inte så hemskt många på ett år och jag vill inte missa dom.
Jag vände mig sakta om ,kröp ihop i fosterställning,med oskar snarkandes i knävecket och slummrade sakta in med ett leende på läpparna och ett litet sting av saknad efter HÄSTARNA.
