Vad ska jag ge honom?
Jag "borde"ha kommit på vad Håkan ska få av mig och Oskar och det är dom tankarna som startar upp denna vecka som nog kan kräva sin kvinna.Min högst privata förlamning som infunnit sig för ca en vecka sedan utvecklar sig ungefär så här,Jag är duktigt bra på att skjuta allting framför mig till i absoluta sista stund superstressa sönder mig själv och min nära omgivning så att alla är totalt slut NÄR det ska börja njutas av hela upplägget.
Och jag blir aldrig mera anorlunda än jag är så min omgivning har faktikt lärt sig att inte vid sådana tillfällen tillmäta mig alltför stort intresse(och det är ju sunt och riktigt för dom).Så till sist blir det alltid bra ändå.
Igår var vi en megarunda i österööskog och Oskar hunden fick vackert hålla sig i koppel ,då det första han gjorde när vi gått en bit var att ra efter nåt vilt som var där framme.Som man bäddar får man ligga,lilla gubben!Men som komp på det fick han ett litet spår att finna och han fann på bästa sätt.
Nu har jag frächat till mig och är på G för att kolla lämpliga gåvor till min Bästa vän och sambo,först tänkte jag mig till Långås(jag tänker inte avslöja vad jag ska kolla,det kan ju tänkas att han hittar in på min blogg,även om DET är otroligt).I Långås finnis ivilketfall en alldeles speciell liten butik som säljer alldeles speciella "saker",sen bär det av till vardberget och koll i en liten butik där.
Jag tror furulund blir fullpackat på onsdag och tror även att vi får en oroliger natt till onsdag om jag förstått rätt,så det får vara slut på min förlamning fr.o.m nu.Men dessutom har jag ådragit mig en sträckning i hö höft och blåmärke på vä höft.JA,jag ramlade handlöst i skogen i går,någon slog bort mina fötter under mig och i värsta lergeggan landade jag lika graciöst som en gravid sjöelefant,så den bilden kan väl inte vara så svår att framkalla....mina vänner,Håkan började skratta hysteriskt tills han såg in i mina svarta ögon och höll på att kvävas på kuppen.Men jag är så generös så jag bjuder på det skrattet.
Och jag blir aldrig mera anorlunda än jag är så min omgivning har faktikt lärt sig att inte vid sådana tillfällen tillmäta mig alltför stort intresse(och det är ju sunt och riktigt för dom).Så till sist blir det alltid bra ändå.
Igår var vi en megarunda i österööskog och Oskar hunden fick vackert hålla sig i koppel ,då det första han gjorde när vi gått en bit var att ra efter nåt vilt som var där framme.Som man bäddar får man ligga,lilla gubben!Men som komp på det fick han ett litet spår att finna och han fann på bästa sätt.
Nu har jag frächat till mig och är på G för att kolla lämpliga gåvor till min Bästa vän och sambo,först tänkte jag mig till Långås(jag tänker inte avslöja vad jag ska kolla,det kan ju tänkas att han hittar in på min blogg,även om DET är otroligt).I Långås finnis ivilketfall en alldeles speciell liten butik som säljer alldeles speciella "saker",sen bär det av till vardberget och koll i en liten butik där.
Jag tror furulund blir fullpackat på onsdag och tror även att vi får en oroliger natt till onsdag om jag förstått rätt,så det får vara slut på min förlamning fr.o.m nu.Men dessutom har jag ådragit mig en sträckning i hö höft och blåmärke på vä höft.JA,jag ramlade handlöst i skogen i går,någon slog bort mina fötter under mig och i värsta lergeggan landade jag lika graciöst som en gravid sjöelefant,så den bilden kan väl inte vara så svår att framkalla....mina vänner,Håkan började skratta hysteriskt tills han såg in i mina svarta ögon och höll på att kvävas på kuppen.Men jag är så generös så jag bjuder på det skrattet.
Kommentarer
Trackback
