vemod

Jag tror att den saknad jag känner är starkt förknippad med människor som jag misst,kära älskade människor som har varit en del av mitt liv och som är borta från jorden,saknaden efter mina hundar och mina hästar som inte finns här längre ,dom var en sån stor del av min själ att det gör ont,riktigt ont och jag kan falla ner i en liten ynklig människohög och bara sakna och gråta en stund för det trista fakta att jag aldrig mera får krama,tittapå, smeka ömt bara önska att dom har det bra där dom finns nu. Av dom kärajag misst så har det nästan uteslutande skett på höst-vinter. Kan det vara så att jag blir så blöthjärtad och vemodig för att hösten-vintern tagit så mycet värdefullt ifrån mig?
En spejsad hälsning från mig till pappa mamma mormor morfar hasse ingrid sven tommy elsa gunnar rosso sara linda oskar1 zune hannie gustav lemonitra robinsson kuse pia munter liv emma elin lemiess lemoneva notorious pelle bofa sara2 penny ,förlåt om jag glömt någon men tror inte det,Jag älskar er än och tänker ofta ofta på er ,vi ses en gång
Kommentarer
Postat av: Kattis
Tänk så här; hösten är en tid; för just den eftertanke du beskriver....Den kanske ska skänka oss ro, stillhet...och skönhet genom naturens skiftningar! För en tid. Inget dör.
Vi behöver bara tid av vila. Vi människor. Naturen.
Men nytt liv kommer....nya knoppar, nytt grönt gräs....Vi behöver bara hämta kraft!
I höstens skönhet.
Postat av: maddah
Åh nu framkallade du tårar hos mig.
Kram mamma älskar dig.
Postat av: Julia
Oj, har mamma pimpat sin blogg? Så fint=)
Trackback