Snart ett år sen!
Jag vet att vi alla som älskade mamma,mormor,farmor,gamlamormoroch som vän,vi har nog alla känt ungefär samma sak det här gågna året.
Min egen saknad är enormt stor,hon har ju alltid funnits i mitt liv även om vi ibland var osams så älskade vi varandra väldigt,väldigt mycket och sa alltid förlåt om vi kände att vi varit dumma.
Jag önskar så innerligt att du hade varit med oss mamma en lång tid till,men så blev det inte.
Jag gråter fortfarande lite då och då inför det trista fakta att jag aldrig mera får prata med dig och se dig,aldrig höra din röst,aldrig kunna se dig lysa upp när du blir glad eller om något roligt hänt,aldrig mer få berätta om saker som hänt,aldrig mer få hämta dig på julafton eller aldrig mer leta efter dina nycklar när du skulle hem,aldrig mer få tjata på dig om att du behöver hemhjälp,aldrig mer få dig att se glad ut när det gått bra för nåt av dina barnbarn,aldrig mer hitta undanstoppade godisbitar lite varstans,du fick ju inte äta sånt för din diabetes,aldrig mer hitta konstiga matrester undanstoppade på de mest märkvärdiga ställen.Ja,det är många hundra aldrig mer som aldrig mer kommer att vara.
Jag har kvar ditt telefonnummer i min mobil!Kan inte ta bort det,vill inte ta bort det.
ÅH;MAMMA!Jag älskade dig så och saknar dig ändå mera.
Jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna,men det kan du inte göra nåt åt ju....SAKNAR DIG.
Pamela......Ser ingen länk (bloggen)till DIN privata mailadress.....?
(Kanske inte bara jag som vill maila...? L)
Förstår dina tankar så väl! Min mor lämnade oss för snart två år sedan. Jag var den i syskonskaran, som fick ( fanns där!!!!!) hålla hennes hand; vid sista andetaget....
Som fick klä henne morgonen efter ....på pensionärsboendet.
Min mamma. 93 år och ännu så levande. Tills den veckan....
Låt oss minnas med kärlek o glädje....även om allt inte var glädje..... men menad kärlek.
Våra mödrar gjorde det som de trodde var bäst för oss. I sin kärlek. Precis som vi gör....för våra fina barn...
Kram
K
Tack,Kattis.....presis så är det,precis så mycket kärlek finns i våra hjärtan,så mycket och man vill så väl men ibland blir man väl bara jobbig i sin kärlek till barnen och så var det för våra kära mödrar också även om man inte uppfattade det så just då och där/kram Kattis och önskar dig en skön och trevlig helg.
Pamela,
Du är välkommen till mig på middag; om du kan och vill, helgen 12-14 december; dvs den kväll som passar bäst? ( Fredag....kanske ?)
Har haft ett datorhaveri och alla mina vänners adresser är borta!
Därför inbjudan via din blogg!
Kattis
PS Middag UTAN Oskar.
I februari blir det 10 år sedan mamma dog. Bara så där... utan att vi hann ta farväl. På väg hem från jobbet...Det fanns inte i min värld att hon skulle försvinna bara 57 år gammal. Smärtan och längtan finns varje dag, men också glädjen över att just hon var min mamma.
Kattis:Tack för din inbjudan,men jag vet inte om jag kan i år ens och deffenitivt inte utan oskar,det vet du väl.
Åsa:Ja,just glädjen över att vi fick dom mammorna gör att vi orkar gå vidare men det lindrar inte sorgen i våra hjärtan.Ibland känns det som om det ska gå sönder av saknad.Jag förstår att det gör extra ont att förlora någon så kär i unga år,min pappa dog när han var 53 och jag fick reda på efteråt att han varit jättesjuk länge,men inte velat tala om det för oss barn.Nu tycker jag det var ett svek,men kan ändå förstå honom.
Förstår inte. Synd. Ville bjuda dig på middag.....
K
KATTIS:visst måste du förstå! vi har ju snackat om det förut,jag tar med mig oskar om jag kommer ,jag lämmnar inte honom hemma.Och du måste ju kunna träffa honom nu,iannatfall kan du ju aldrig täffa honom.Eller hur?
saknar också lilla mormor i massor, men ror nog faktiskt att det är dags för dig att redera nummret från din mobil, lämna ditt bakomflutna framför dig och blicka framåt.
Kram
Har madde firat med nissen?Berudas på gång?
Krams mamma
nä inte berudas, är ju idag som är stora 2års dagen=)
